Inte utan mitt knä

Det är precis vad jag blir (tyvärr, försöker kämpa emot, men nej! Irritationen är ett faktum)

Av att läsa och för den delen höra dessa kommentarer om ridsport (nu är det specifikt då stackars Rolf-Göran Bengtsson jag syftar på)

Antydningarna om att Rolf-Göran inte skulle räknas som en idrottare, att det är hästen som gör allt jobb, att det bara är att åka med på hästryggen, att han inte förtjänade Jerring-priset etc. Det eldar upp mig ordentligt!! För det är banne mig inte bara att åka med, det vet varje människa som börjat rida "på riktigt". Och här pratar vi om en människa som är 50 år, han har lagt ner sitt liv på att bli en av de bästa hoppryttarna och går man så långt som till en OS-final i hästhoppning, då är man faktiskt en idrottare ut i fingerspetsarna tillsammans med sin häst. Punkt slut.

 

Ni hör ju, jag blir som en hormonstinn tonåring! Men jag tycker bara att det är så orättvisa "påhopp" på sporten gjorda av folk utan kunskap. Men förvisso; det är ju inte ridsporten ensam om i OS.

 

Sjukt synd nu att R-G:s häst är skadad. Men klokt beslut för hästens skull.

 

Sen i morse då jag gick av jobbet har jag inte gjort så värst mycket. Tråk-tvättat och nannat lite på soffan bjöd förmiddagen på.

Kom däremot nyss hem från ett excellent träningspass. Körde lite mixpass plus Storstadsmodellen i minivariant (rullbandstest, bänk, drag till haka och rodden) Allt gick svinbra, hurrra hurra! Det känns bra att checka av ibland så man inte tappar där. På Sandö tränades de specifika övningarna så mycket, numera blir det mer sporadiskt med dem.

Nu är kroppen en aning mörbultad dock! Vart en hård start igår efter veckan i söder (som var typ vilovecka) med badminton, gympass och ett rejält rehab/benpass igår. Måste bara få säga; jag älskar mitt knä nu. Det är så himla duktigt <3

Skulle egentligen ha velat springa långt och lugnt idag men har jour så det blir det inget av med. Och det här med att springa längre sträckor på löpband...not so much for me;)

 

Så är det! I afton blir det movienight med Anna-Lena. Vi ska se "Friends with kids". Flipp eller flopp? Vi får väl se:)

Heejdåå!

Sådärja, efter en tidig morgon med start i Norrköping, har dagen spenderats i Stockholm och nu är jag slutligen tillbaka i Boden. Whop whop!

 

6-månaderstestet har gått bra:))

Tvärtom mot vad jag trodde var det på framsida lår som det saknas ett par procent i styrka, baksidan var lugn. Kändes ologiskt, men kanske har min kära hamstring tillgodogjort sig all övrig träning förutom curlsen. Uppenbarligen!

Och enbenshoppet gick sjukt över förväntan! Började med det friska vänstra och hoppade slutligen 135 cm. Det tyckte jag var rätt långt (som den mindre spänstiga filur jag är) och sa högt: "åh nej, det blir svårslaget med det opererade!" MEN då dängde mongobenet till med hela 150 cm. Tjihoooo! Man har gärna 103% jämfört med sitt friska ben;) Nu skryter jag friskt minsann!

 

GLÄDJE!

 

Utöver detta kan jag tillägga att en fågel bajsade på min väska. Och när jag skulle duscha efter testerna upptäckte jag -ingen handduk! Jag fick torka mig med en tröja. Det är kul nästan jämt;)