Inte utan mitt knä

Nu min trogna lilla läsarskara är det dags...

Den här bloggen ska nu få rundas av. Den ska inte dö och raderas, men det här blir (förhoppningsvis) det sista inlägget. Den har fyllt sin funktion men nu är den överflödig, har liksom inget att säga om mitt knä längre. Och det var ju av den anledningen jag startade den.

 

Den 23:e dec är det ett år sedan jag fick ett nytt korsband.

Den 28:e december är det ett år sen min värld formligen rasade ihop då ledinfektionen blev så svart på vit som den kunde bli.

Den 3:e januari är det ett år sen jag fick hoppa ut från sjukhuset efter en fruktansvärd vecka.

Den 1:a februari är det ett år sen jag fick slänga kryckorna åt helvete (eller nej, där ljög jag; de ligger fortfarande kvar i bilen. Alltid redo för nya tag;) och börja försiktigt med rehaben på riktigt.

Den 1:a april är det ett år sen jag knaprade de sista antibiotikapillrena på den långa kuren och började kunna springa lite smått.

 

Och idag? Jag har ett knä som fungerar alldeles utmärkt. Det låter om sig lite ibland, det kan vara lite stelt och skruven kan göra lite ont ibland. Men vafan; vad spelar det för roll? Jag kan göra det jag vill (minus fotboll och innebandy som jag fortfarande inte vågat mig på) och det betyder allt för mig.

Jag kan jobba med det jag vill och jag kan träna det jag vill och det; det är ren och skär lycka<3

 

Det kommande året planeras mitt knä och resten av mig palla:

- Vasaloppet

- Tough Viking

- Tjurruset

- Icebug24

- Och massa rolig träning!

 

Fy satans så kul!!:)

Det behövdes idag efter lite för lite sömn ett par nätter och en hektisk halv-vecka sen jag kom hem från Victor i tisdags.

Så idag har jag inte gjort ett dugg mer än att

-Sova

-Äta

-Springa

-Kolla film (miss i taktiken; hade redan sett filmen. Kul!)

 

Dock så började inte dagen på bästa sätt på grund av att min kära bil hade laddat ur batteriet, så imorse när jag skulle fara från jobbet var det väldigt låg aktivitet i farbrorbilen. Och det formligen kissregnade och jag var fullständigt utsvulten. Inte nöjd! Tur att snälla (och starka) ambulansare hjälpte mig rulla igång dum-bilen:)

 

Utöver denna lilla incident har resterande dagar bestått av jobb på både brandstation och så mitt gamla jobb Shell där jag nu börjat extrajobba lite. Allt är bra förutom den där kepsen. Jag hatar kepsen man måste bekläda sig med innerligt. När jag inte jobbat har jag varit i stallet och agerat stallpiga då ägarna varit bortresta.

Det är då man återigen fattar hur mycket tid det faktiskt tar med egen/egna heeestar. Så just nu passar det verkligen ypperligt i min livssituation att "bara" vara medryttare för det skulle inte gå ihop annars. Men en vacker dag....då blir det egna!

Här har vi några ur stallkollektivet, så himla fina

Idag har det verkligen gått in i huvudet. Nu är det höst for real!

 

Kom hem från en löptur för ett tag sen och efter ungefär 1 min i soffan frös jag som en hund. Detta fenomen händer mig inte ofta med tanke på att jag är en relativt varmblodig varelse. Ledde till att jag blev tvungen att duscha dirrrekt. Inte okej då jag uppskattar att låta svetten torka och ev strunta i duschandet...duscha är tråkigt och tidskrävande;) Sa den fräscha tjejen!

En tung löptur på 8,5 km blev det. Barkspåret var på många ställen mer som ett pärland (översättning för er som inte kallar potatis för pärer; potatisland) Då det regnat en hel del och ny bark/jord var utkört så var det synnerligen sörjigt, mojsigt och tunglöpt. Tunga ben på det också=ingen rolig kombo. Men underbart väder att springa i; 8 grader och duggregn, frisk frisk luft<3

 

Utöver detta har dagen levererat sovmorgon, tråk-tvätt och gofika på stan med Nilsson och Louis. Och snart blir det minsann skräck-movienight med min bästa se-skräckfilm-med fröken Nilsson! Bo po po po bo poooo (med tonsättning som intron till Arkiv X för rätta känslan!)

 

Blev mer jobb än väntat i veckan (hurra!) med dygn mån-tis och så ett dagpass igår.

Konstaterade (återigen) igår att jag har nog världens bästa jobb! Med göromål såsom att öva vattenlivräddning och spela volleyboll, då har man det ganska bra:) På larmfronten har det varit några automatlarm och en liten brand i en flis/spånhög på värmeverket, så inga allvarliga incidenter.

 

Har hängt mycket med fina Drifter den senaste tiden. Underbara häst!

 

Imorgon bär det söderut för att hälsa på Victor i några dagar, hipp hipp hurra!

Nog för att det är söndag, men det var inte riktigt i den bemärkelsen jag menade.

 

Idag är en riktig MENS-dag. (Även kallad "Barbro på besök" internt, reds. anm. Och detta är inte personligt mot någon vid namn Barbro utan bara ett väldigt användbart uttryck då man vill vara lite hemliga och inte skrika ut att man pratar om meeeens! Barbro för mens och Bruno för nummer 2.)

 

Nu ska jag inte gnälla alltför mycket för jag är lyckligt lottad och lider inte av fruktansvärd mensvärk som vissa stackare till kvinnfolk gör. Men ändå, den obehagliga känslan av att under ett par dagar känna sig som en halvt orörlig späckhuggare är inte nice, not nice!

Och inte blir det bättre av att fara till affären bara för att köpa tamponger. Kommer ut från affären med en hel kasse. Tampongerna? Oj då, dom glömde jag visst (upptäcks hemma under stor irritation)

 

Inte blir det bättre #2: Lämnade Victor på flygplatsen i morse efter en spontan blixtvisit i helgen. Alltid så tråkigt, blää!! Och så kommer man hem till lägenheten. Inte ens en liten guldfisk eller vandrande pinne som säger hej när man kommer innanför dörren?! INTE ENS dammråttorna för jag dammsög ju faktiskt i fredags. Tragiskt tom lägenhet alltså!

 

Lite bättre dock: Masade mig iväg till en av mina kära intervallbackar i alla fall. Gick ganska bra (fast har inte fått tillbaka "trycket" efter Turkland riktigt. Känns som jag har konstant möra ben, skumt?!) Det blev uppvärmning, 5 vanliga spring-spring intervaller plus 5 stycken med varierande stil; indianhopp, höga knän, spark i roompan och försök till spänstiga hoppsteg.

Det smakade blod i munnen, röd dag var det ja!!

 

Kan vara det gnälligaste inlägget ever, men ni fattar, det är en sån dag. Punkt slut på det.

 

Har förresten avbokat planerad operation för att ta bort skruven ur knäet. Hade ju en del besvär av den under våren/början av sommaren men numera är den inte alls nåt jag tänker på. En liten knöl, men en knöl som inte gör ont:) Så inga operationer i onödan, för vill inte ha nån fler infektion i mitt stackars skötebarns-knä!!

 

Jag längtar tillbaks lite till Turkiet! Fast man svettades och så

Här var det inte mycket till uppdatering minsann!

Full rulle senaste dagarna och det tycker vi om:)

 

Malin har vart här och hälsat på, och Victor har vart här och hälsat på. Konstateras kan att dagarna går alldeles för fort! Igår var jag och Victor och prövade på det här med forsränning några km uppströms i Storforsen. Mycket roligt blir betyget! Däremot så var det lite lågt vatten så tydligen brukar det vara lite mer action under de lugnare sträckorna. Så får pricka in en repris igen när det är mer vatten. Men där det var action; där var det kul så det rekommenderas!:)

 

Har jobbat sista dagen på viket men har redan några ströpass så det känns ok:)

Imorrn blir det jobb, sen intro på dykkursen för att ta cert och på fredag bär det av för några dagar hemma i Skucku. Hej och hå!

 

Annars då? Har min nya smarta telefon som Maria kämpat hårt för att få till affären. Anna-Lena och Victor har kämpat hårt för att lära mig manövrera den och vilka appar man ska ha och så. Jag är FASCINERAD;)

 

Har bara sprungit i veckan, men det har passat utmärkt. Det har varit/är banne mig som i tropikerna här!! Då går man gärna inte på gymmet. Hur ska det gå i Turkey när jag tycker det är för varmt här?! Det kommer bli intressant haha!

 

Kom fram till en sak idag: en klasskompis frågade efter lite övningar för knä till en bekant, så idag har jag suttit en stund och printat ner alla övningar jag kört/fortfarande kör och jag konststerar: Alla dessa övningar skulle faktiskt nästan kunna bli en hel bok!! Finns så otroligt många. Ångrar nästan att jag inte skrivit ner varje gång jag rehabtränat de senaste (snart) 2 åren och räkna på all tid. Inte konstigt att man inte hinner med allt man ska för där ligger det banne mig mycket tid;)

Ibland önskar jag att jag var sjukgymnast också, det är så himla intressant. Men då är det det dära med att plugga igen då...och då är det nog lite mer krävande plugg misstänker jag;)

 

Ha det så bra, det var allt för denna gång.

när GPS:ens batteri tar slut efter första backintervallen ute i skogen. Inte nöjd tjej!

Är ju en nörd och älskar att sitta och kolla hastighet och sträckor efter passen, men icke! Den här gången får jag hålla tillgodo med puls och tid.

 

Det är så skönt för det börjar kännas som att min mesiga baksida på det opererade benet snart är ordentligt back in business. Har känt mig svag där (även om 6 månaderstestet visade överraskande bra resultat?) och rent visuellt då man klämt och känt så har det fattats en del muskelomfång jämfört med friskbenet. Men nu börjar det äntligen arta sig. Och jag tror att jag måste slå ett slag för just backträning!  (Alltså uppförsbackar, inte att backa, syftar jag på nu för att förtydliga;) Det är väl ingen vedertagen rehabträning för en korsbandsopererad såvitt jag vet (?), men underverk gör det då för min baksida.

Och det går ju att variera så mycket! Branta, mindre branta backar, korta eller långa, jogga eller tjurrusa, korta eller långa steg, gå med nån form av belastning (ryggsäck, viktväst, luftpaket you name it), grus, sand, bark, ko-stig, stenigt, asfalt..variablerna är massor. Och det bästa av allt: Du får vara utomhus!

Ofta är det ju sjukt jobbiga pass. Men känslan av när man kan slänga sig i en hög på backen efter sista intervallen, helt slut och säga till sig själv "Yes, I made it!" (Helt frivilligt också;), den är så jäkla skön!! Och inte att förglömma; ett knä som fungerar och inte gör ont, då är det kärlek mellan svettdropparna haha!

 

Förresten; snart har jag en ny mobil (jag är ju lite efter i utvecklingen och har fortfarande en inte-smart-telefon med knappar och dessutom en ofungerande kamera i den...) och då ska det tas kort hej vilt! Och vilken frihet att t ex kunna blogga från telefonen ifall man skulle vilja göra det, jag är alldeles fascinerad över dagens moderniteter;)!

 

Förresten; är det någon av er läsare som håller på/har hållt på/vill pröva på multisport och bor i Boden/Luleå med omnejd? Jag är sjukt sugen på att testa på det men vet inte riktigt "var" man ska börja. Hitta en tränings-/tävlingskompis känns som en bra start! Så känner du dig träffad, lämna en kommentar här:)

 

 

Det är precis vad jag blir (tyvärr, försöker kämpa emot, men nej! Irritationen är ett faktum)

Av att läsa och för den delen höra dessa kommentarer om ridsport (nu är det specifikt då stackars Rolf-Göran Bengtsson jag syftar på)

Antydningarna om att Rolf-Göran inte skulle räknas som en idrottare, att det är hästen som gör allt jobb, att det bara är att åka med på hästryggen, att han inte förtjänade Jerring-priset etc. Det eldar upp mig ordentligt!! För det är banne mig inte bara att åka med, det vet varje människa som börjat rida "på riktigt". Och här pratar vi om en människa som är 50 år, han har lagt ner sitt liv på att bli en av de bästa hoppryttarna och går man så långt som till en OS-final i hästhoppning, då är man faktiskt en idrottare ut i fingerspetsarna tillsammans med sin häst. Punkt slut.

 

Ni hör ju, jag blir som en hormonstinn tonåring! Men jag tycker bara att det är så orättvisa "påhopp" på sporten gjorda av folk utan kunskap. Men förvisso; det är ju inte ridsporten ensam om i OS.

 

Sjukt synd nu att R-G:s häst är skadad. Men klokt beslut för hästens skull.

 

Sen i morse då jag gick av jobbet har jag inte gjort så värst mycket. Tråk-tvättat och nannat lite på soffan bjöd förmiddagen på.

Kom däremot nyss hem från ett excellent träningspass. Körde lite mixpass plus Storstadsmodellen i minivariant (rullbandstest, bänk, drag till haka och rodden) Allt gick svinbra, hurrra hurra! Det känns bra att checka av ibland så man inte tappar där. På Sandö tränades de specifika övningarna så mycket, numera blir det mer sporadiskt med dem.

Nu är kroppen en aning mörbultad dock! Vart en hård start igår efter veckan i söder (som var typ vilovecka) med badminton, gympass och ett rejält rehab/benpass igår. Måste bara få säga; jag älskar mitt knä nu. Det är så himla duktigt <3

Skulle egentligen ha velat springa långt och lugnt idag men har jour så det blir det inget av med. Och det här med att springa längre sträckor på löpband...not so much for me;)

 

Så är det! I afton blir det movienight med Anna-Lena. Vi ska se "Friends with kids". Flipp eller flopp? Vi får väl se:)

Heejdåå!