Vaknar pigg och glad. Hoppar runt en sväng på kryckorna (tack Anna:) och packar ihop mina grejer inför resan hem till Jämtland med tåg.


Läkaren kommer förbi och beskriver operationen. Korsbandet var helt obefintligt och meniskerna illa tilltygade, så hans kommentar var att det var så dags att göra något åt det. Det syntes  i knäet att det här har gjort ont som det har våbblat runt.
Det gamla korsbandet ersattes med en sena som man tar från baksida lår. Den fästs i under- och överben genom att den borras in och skruvas fast. Meniskerna gick inte att sy fast för de var för skadade, så de tog bara bort skadade delar av dem. Ledbanden var som tur var hela och broskytan var bara lite skadad så där hade de också "filat" lite. 
Han gick igenom vikten av högläge på benet, rörelseträning och "trampet" med foten för att hålla igång blodcirkulationen.
Efter läkarens besök kom sjukgymnasten förbi för att vi skulle gångträna och trappträna. Detta gick inte så bra med tanke på att jag bara höll på svimma så fort jag lämnade sängen. Jäkla smärtstillande och låga blodtryck!
Efter två försök fick jag istället en racerspruta i benet med blodtryckshöjande och då gick det alldeles utmärkt.

MEN någon tågresa hem kom inte på fråga med tanke på att jag inte alls var pigg utan racersprutans effekt. Hjälp, dagen innan julafton och jag var fast i Stockholm!!
Då är det tur att man har världens bästa pappa och bror som sätter sig och kör 100 mil ToR trots klass 1 varning med blixthalka.
Så 02.30 är vi äntligen hemma! Bilresan gick bra, knäet värker men jag knaprar mina painkillers.

(PS Stavfel och fel uttryck angående medicinska termer förekommer definitivt!)