Vaknar upp till ännu en dag med feber, dunkande knä och svimningskänslor. Underbart!

Soffläget fortsätter och oroande nog börjar också röda kliande prickar uppkomma över hela kroppen, hmmm?!

Vid kvällskvisten har febern stigit och de röda prickarna har brett ut sig ordentligt-->nässelutslagen är ett faktum. Nytt samtal till sjukvårdsupplysningen och de kommer till slut fram till att jag inte ska ta något mer av penicillinet. TUR att återbesöket på ortopeden är redan nästföljande morgon.

Natten tillbringas dyngsurt febersvettandes, ett sjukt ont knä och med de hemska prickarna; jag känner mig som en tuggad och utspottad salami som dessutom är handikappad. USCH, nu är det faktiskt inte kul att vara jag!!