Dag #6
Kategori: Sjukhus
Tidig morgon! Åker in till stan med småbröderna som ska shoppa loss och åka skidor.
På sjukhuset är det provtagning som gäller först. Svimnings- och yrselattackerna är hela tiden närvarande så jag lägger mig ner så fort tillfälle ges. Tanterna på sjukhuset blänger lite och tycker nog att jag är en hemsk ungdom, tur att jag iaf har kryckor så att de har lite överseende.
Så kallas jag då in till ortopedläkaren och får det fruktade beskedet; det är en infektion i knäleden. Snabbsänkan visar att infektionsvärdet skjutit i höjden och odlingen från knäet visar redan att det finns bakterier i leden.
Så här ledsen kan man bli då: (känsliga tittare varnas)
Vid den här tidpunkten kan jag tala om att jag bröt ihop fullständigt. En infektion i en nyopererad led är inte bra, inte alls bra för att säga så.
Det man gör för att slå tillbaka infektionen är att behandla med antibiotika under en lång period och att gå in i knäet på samma sätt (artroskopiskt) som under operationen och spola det.
Har man riktig otur så är det inte säkert att det nya korsbandet klarar sig i och med att det blir infekterat. Det kommer ta lång tid att rehabilitera sig efter det här. Minst 1 månad på kryckor, ingen belastning på benet, ca 2 månaders behandling med antibiotika och sen den normala rehaben som tar x-antal månader efter en korsbandsoperation. Just där och då ville jag bara dö (så får man inte säga!), för att låta dramatisk, men det kändes verkligen som att allt slogs i spillror. Jobba som brandman, pff vilket jävla skämt!! Varför inte amputera bort fanskapet kändes det som just då.
Sen las jag ju också in på sjukhuset vid den här tidpunkten och insikten om att nyår skulle tillbringas på sjukhuset istället för i Idre med de bästa, gjorde heller inte saken bättre. Mina snälla bröder kom förbi hela 3 gånger under dagen för lite moraliskt stöd men jag var nog rätt apatisk och deprimerad.
Fastan påbörjades direkt för första spolningen skulle ske redan samma dag. Nya blododlingar togs och urinprov, temp. och blodtryck. På med dropp.
På kvällen rullades jag ner till operation, sövdes och så spolade de. Det hade tydligen varit välbehövligt och knäet spolades igenom med 13 liter vätska.
Kom upp till avdelningen, fick den nya antibiotikan som jag får genom dropp och sov sov sov! Så fruktansvärt trött!
