Inte utan mitt knä

Och hur tar man sig tillbaka efter en korsbandsskada, en korsbandsoperation och en ledinfektion?

Tillbaka på ön!

Kategori: Vardag

Idag har skolan satt igång igen för de sista två veckorna så nu är så gott som hela klassen samlade på Sandö igen.

Kryssningen var en upplevelse i sig (har ju aldrig prövat på det här med färjåkande förut, förutom till Gotland, men det är ju tveksamt om det gills!)
Man kan sammanfatta resan så här:

-Väldigt mycket baltiska människor
-Balter är inte speciellt serviceminded av sig
-Balter är överlag väldigt dåliga på engelska
-Balter klär sig väldigt speciellt
-Balter är bra på att vara fulla
-Man vet inte riktigt vart man har baltiska taxichaufförer
-Man kan serveras mat på färjan som har samma standard som plock-ihop-skålen som ska ut till hönshuset
-Rekommenderar inte kryckor på kryssning men dom är hemskt användbara som slagpinnar om en balt skulle råka klämma en på rumpan, detta har prövats och fungerar utmärkt (Varning! Kan leda till baltiskt förtret)

Vis och berikad av mina nya erfarenheter kan jag ändå säga att vi hade det väldigt roligt!

Knäet har inte bidragit med några chockerande utfall så det är skönt. Däremot har det fått lite av en chock i och med att den längsta sträcka jag gått på kryckor innan den här resan, var huset hemma. Så man kan väl säga att det blivit lite "trött" av att vandra runt på färjan och på turistsightseeing på Tallinns gator. Så knäet har varit lite upprört då jag försökt köra mina rörelseövningar på grund av att det blivit stelt av all vandring, men idag känns det redan bättre.
Dessvärre släppte förbanden uppenbarligen lite när jag stod i duschen på båten och det kom in vatten innanför. Nojjiga jag fick självklart en liten släng av halv-panik ("Åhh neej, vatten innanför, det kommer bli nya infektioner och jag är fast på en jävla båt!" Lite så gick tankarna i mitt huvud) Men efter några lugnande ord från olika personer lade sig paniken och det verkar ha gått bra för har inte märkt någon skillnad på allmäntillståndet.

Imorgon ska jag fara tillbaka till Östersunds sjukhus för återbesök; provtagning och check av hur knäet/såren ser ut. Håller alla tummar jag har för att det fortsatt att gå åt rätt håll. Men det känns som att jag borde ha märkt ifall det inte gjort det? Nåja, morgondagen ger svar. Och massa härliga busstimmar, hrrrm!

Här kommer lite axplock i bilder från resan:

Jimi hade tur med maten!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: